trygg om natten...

Varje kväll var det samma sak.

När godnatt-sagan var läst och lampan skulle släckas

 sa sonen alltid samma ord:

-mamma, jag är rädd.

Mamma suckade inom sig,

 drog ett djup andetag och sa,

 som hon gjorde varje kväll:

-vad är du rädd för, min son?

-jag är rädd för tigrar.

Mamman fortsatte att ställa samma 

frågor som hon gjorde varje kväll:

-varför är du rädd för tigrar?

-för att de kan äta människor, svarade sonen.

-men det bor inga tigrar i sverige, svarade mamman tålmodigt.

-jo, på djurparkerna, sa sonen.

Mamman uppbådade all tålamod hon kunde hitta 

och gick in på en djup diskussion 

om djurparkernas säkerhetsanordningar 

och eventuella brister i dessa.

 Tillslut hade sonen fått svar på alla sina frågor, 

och även denna kväll övertygats om att inga tigrar 

skulle ta sig ut från djurparkerna

 och ta sig in på hans rum för att äta upp honom.

Mamman suckade lättad.

Hon tyckte att det var viktigt att ta sonens oro på allvar,

att det var viktigt att han fick svar på sina frågor,

att det var viktigt att han somnade trygg...

Kanske har Du något som du oroar dej för,

kanske har du något som Du grubblar över 

när lampan är släckt och natten är på väg.

Vet Du... det fina är att vi kan få tala 

med Honom som tar vår oro på allvar, 

Honom som vill ge svar på alla våra frågor, 

Honom som vill att vi ska vara trygga.

Han lyssnar till oss,

med världens största tålamod.

Det tycker jag är skönt!

Kram
Åsa