Vid köksbordet

Jag har den stora förmånen och möjligheten att få vara hemmafru! Inte så modernt, inte så ekonomiskt fördelaktigt... men om nu inte plånboken blir så välfylld så får jag något annat i lön och det är TID! Tid med Gud, tid med maken, tid med barnen och tid för en kopp kaffe över köksbordet med en god vän.
  Vad jag uppskattar mitt köksbord. Tänk vad många koppar kaffe som har druckits där och tänk vad många stimmiga måltider och fajter med barnen som har utspelats där, men tänk också vad många goda samtal som blivit just vid köksbordet.
  Ibland kan man ju känna "vem är jag, en hemmamamma? Vad kan jag göra för Gud?" Men det fantastiska med Gud är just det, att när jag lägger mitt liv i Hans hand så kan han använda en enkel liten människa med brister och fel. Till och med ett slitet gammalt köksbord kan få vara ett redskap i Gud hand och bli till välsignelse!    kram /Sofie

ett ljus har tänts

Idag har vi firat första advent.
Första ljuset har tänts.

En av årets höjdpunkter, om du frågar mej.

Kyrkan var full av besökare

och vi fick lyssna till Jonas som talade om att 

Jesus har kommit till dej och mej för att rädda oss.

Och att i mötet med Jesus

händer det något med oss, 

ett ljus tänds i våra ögon.

Så låt ljuset lysa...!

Önskar dej en välsignad advent

/Åsa

tomt i tanken

Jag hade jobbat en lång dag.

Det var mörkt och kallt.

Jag längtade hem,

hem till min fina familj.

När jag kör märker jag plötsligt

hur bilen börjar att uppföra sej lite konstigt.

 Den tappar fart,

och stannar till slut vid vägkanten.

Där står jag i ensamheten,

och minns...

-jag skulle ju ha tankat!

En telefonsamtal och någon kommer

och ger mej nytt bränsle.

Vilke känsla när bilen lätt startar

och jag äntligen kommer framåt,

hem, dit jag längtar.

Att få benisstopp kan kännas lite pinsamt.

Men det är ju mänskligt att glömma,
intalar jag mej.

.

Ibland kan bränslet ta slut även i livet.

Kanske är Du påväg någonstans,

eller har någonstans som du längtar att komma till.

Men kanske räcker inte Ditt bränsle till.

Eller kanske har Du glömt att fylla på.

Hon Jesus finns alltid möjlighet

 att ladda batterierna,

att fylla på tanken.

Han vill vara livgivande för Dig och för mig.

 

På den sista dagen, den största i högtiden,

stod Jesus och ropade:

"Om någon törstar,

så kom till mig och drick! "

joh 7:37

I framtiden vill jag vara mån om att ha

bränsle i båda tankarna...

Ta hand om Dej!

Kram Åsa

UV-scout is the...

Ojojoj, vilken kväll jag fick uppleva igår! Hade förmånen att vara gäst hos våra Uv-scouter i Värne - vilket härligt gäng alltså! Snygga skjortor, sköna sånger och massa skratt... och så Jesus förstås.

Kommer ihåg själv när jag växt upp i Kil - min scoutpatrull var riktigt skön, minns att vi hette "Skoskav" under en period... gissa vem som låg bakom det namnet;)

Patrullerna i Värne heter Blåvalen och ja, vad hette den andra nu igen? Gött gäng o gött häng var det iaf!

Bless!/ Jonas

Vänskap

I lördags var jag samt ett härligt Värnegäng på en "mini-variant" av Gullbranna Festivalen i Klockagårdskyrkan i Malmbäck. Det var go musik, härliga människor och smaskigt fika med riktningen mot Gud! Billion Ocean var bland annat där och spelade, och man måste ju bara erkänna att man är stolt över att säga att Anton kommer från lilla Värne - Helt grymt var det!
Uppskattar dessa ungdomsaktiviteter jättemycket och det behövs verkligen känner jag. Oftast är så mycket lättare att vara kristen under sommarens alla läger och tron blir helt självklart, men när man sen kommer tillbaka till vardagen och hösten/vintern närmar sig då inte alla dessa läger finns och man har inte den där go'a stämningen omkring sig hela tiden - så blir det gärna mycket svårare. Var i varje fall jätteroligt att få träffa flera härliga lägerkompisar igen! De är viktiga personer för mig som betyder mycket för mig och min tro. Man peppar varandra liksom.

Därför känner jag för att dela med mig av några bibelord från ordspråksboken om just vänskap:

"En vän visar alltid kärlek"

Ords 17:17

"Vänskapens sötma ger själen kraft"

Ords 27:9

"En verklig vän är mer tillgiven än en bror"

Ords 18:24

Vänskap är underbart!

/ Lisa

Herren är min herde

Den lille söndagsskolpojken hade fått i uppgift att lära sig Psalm 23 utantill. Han tog uppgiften på största allvar och övade och övade. Herren är min herde... Herren är min herde mig skall inget fattas...
Så kom dagen då han skulle läsa upp psalmen. Nervositeten var stor och med lite darr på rösten så läste han:
Herren är min herde, jag fattar ingenting..." Tänk vad det kan bli fel men ändå så rätt!
Livet kan vara tufft och denna 23:e psalm talar ju även om dödsskuggans dal. Det är mycket vi inte förstår och det kan i peridoder i livet finnas många varför. Vi har som familj under den här hösten gått igenom en väldigt tuff tid, kanske den jobbigaste i mitt liv hittills. Det känns så fantastiskt skönt då, att stämma in med den lille söndagsskolpojken att Herren är min herde även om jag inte alltid förstår allt som händer runtomkring.

Har du tänkt på att det står inte att Han är en herde, utan min herde. Inte en opersonlig Gud nånstans långt borta utan din och min Herde som vill vara nära och bära oss på sina axlar när vi inte orkar. Han vakar över oss, Han leder oss rätt och för oss till de gröna ängarna där vi kan få vila ut i Hans närhet. Han vill vara din och min herde!               /Sofie

en mammas bekännelse...

Under fyra och ett halvt år har jag haft

en ständigt återkommande bön.

Det är något som jag har bett ofta.

Något som verkligen har legat på mitt hjärta.

Något som jag har ropat till Gud om.

Bönen har varit:

-låt ungen somna!

Det kanske inte är världens frommaste bön.

Inte alls faktiskt.

Den är egentligen helt egoistisk. 

Kommen ur stress, trötthet och frustration.

Under de fyra och ett halt åren

har sömn inte alltid varit en självklarhet. 

Tvärtom.

Under de fyra och ett halvt åren 

har Bön inte alltid varit en självklarhet. 

Tvärtom.

När tröttheten och uppgivenheten

är stor orkar i alla fall inte jag 

be sådär fina och långa böner 

som jag tror att jag borde.

-Låt ungen somna... 

är ibland så mycket som jag förmår.

Jag vet att Gud har överseende med att jag

inte ber så mycket som jag vill och önskar.

Jag vet att Han älskar mej ändå.

Jag vet också att Han längtar efter 

att umgås med mej, och dej. 

Att Han vill höra våra tankar.

Vad vi gläds över, vad vi är tacksamma för. 

Vad vi längtar efter, vad vi tycker är jobbigt.

Vad vi önskar...

Tveka inte att lägga allt i guds hand. 

Även om det bara är:

-låt ungen somna!

Gör er inga bekymmer för något 

utan låt Gud i allt få veta era önskningar 

genom åkallan och bön med tacksägelse.

Fil. 4:6

Allt gott!

Åsa

Hjärtavtryck

Vad än våra händer rör, så lämnar vi fingeravtryck. På väggar, möbler, dörrhandtag, böcker, papper - ja, allt! Det är oundvikligt. Med vår beröring lämnar vi igenkänningstecken.

Vart jag än går idag önskar jag att jag också ska få lämna hjärtavtryck. Avtryck av medkänsla, av förståelse och av kärlek. Avtryck av vänlighet och uppriktig omtanke.

Må mitt hjärta röra vid en ensam granne, en ledsen dotter, en orolig mamma, en åldrande morfar.

Sänd mig ut idag att lämna hjärtavtryck. Och om någon säger: "Jag kände din beröring"- må de också känna kärleken i mitt hjärta.
                                                                   /Sofie

tidigt en morgon...

Det är tidig morgon, på väg till jobbet.

Jag ber en bön, precis som jag brukar.

En stund tillsammans, jag och Gud.

Men den här morgonen

har orden svårt att hitta fram,

och min bön formas istället till en sång

Gud hör min bön igen,

lär mig ödmjukhet.

Så jag kan likna dig,

ännu mer konkret.

Guds Ande låt ditt ljus

få leda mig

på ödmjukhetens väg,

ännu närmre dig.

Gud, Du som älskar hjärtats brutenhet

Du är de svages vän.

Du tvättar trötta fötter

Du läker mina sår.

I allt vill jag likna Dig, Jesus

låt ditt hjärta forma mitt.

Du som är ödmukhetens Konung,

allt jag har är ditt...

/Åsa



In God We Trust

Det här är första gången jag testar att skriva ett inlägg här och har funderat ut ett lite ämne som ger en liten inblick i hur mitt vardagsliv kan kännas.

När man är tonåring och går gymnasiet, som jag gör, så händer det mycket i livet och det är svårt att riktigt hitta sig själv bland alla olika människor man dagligen umgås med. Man försöker vara tillräcklig, passa in och samtidigt hitta den där personen som är att vara "sig själv". Det är så mycket man vill och det är så mycket val man ska göra hela tiden. Allting blir inte alltid som man har tänkt. Ibland kan det kännas som att hela världen bara sviker en. Det kan handla om att man blir sjuk precis till något viktigt som man så gärna hade velat gå på - Kroppen sviker en. Eller det kan handla om en vän som man tappar kontakten med, ett prov som går dåligt, ett förhållande som tar slut, eller större grejer som att någon som står en nära går bort. Man lägger ner mängder med tid och kraft på någonting som sedan lämnar en och man förstår bara inte meningen med det.
Här om dagen när jag städade mitt rum hittade jag en liten lapp som låg och skräpade, men när jag läste på lappen stod där ett kort och enkelt bibelord som verkligen fick en stor betydelse för mig:

Psaltaren 145:13
"Gud håller sina löften"


Då slog det mig verkligen - Ja, Gud håller alltid sina löften. Han håller alltid det han har lovat. Lita på det, för det är det enda du verkligen kan lita på. Lägg ner ditt liv till honom och han ska aldrig någonsin svika dig. Om så hela världen sviker dig så står fortfarande Gud kvar och talar om hur mycket han älskar dig. Oavsett vad - Lita på Honom.


/ Lisa

allhelgonatid

I helgen har det ju varit alla helgons dag. När jag var yngre reflekterade jag nog inte så mycket över det där.. men mer och mer så förstår jag hur viktigt det är att stanna upp, fundera över livet och ibland också  över döden. Så vad har jag då stannat inför i helgen som gått?
 - Alla har vi någon som vi saknar och tänker på.. För mig stannade tankarna hos min mormor. Åh, vad jag kan sakna henne! En gammal, försynt dam som kanske inte syntes eller hördes så mycket, men hon bad och hon bad för mig. Tänk vad många bönekämpar det finns i den äldre generationen. Jag är så tacksam för dem! Minnet av mormor är något fint att få bära med sig, och tänk att vi ska få ses igen!

- Jag och min familj har varit ute och sjungt den här helgen och det blev så verkligt för mig när vi sjöng "Jag har hört om en stad ovan molnen.." Vilket hopp vi har!! Att genom Jesus få nå till en plats utan sjukdom, lidande och tårar. Det har jag blivit påmind om de här dagarna.

- Denna helg kallas ju också hallowen. Har man barn så blir man överöst med reklamblad där onskans och mörkrets makter lyfts fram och de vill också att man ska klä ut sina barn till dessa hemskheter... Därför kändes det så gott i helgen när vi tillsammans med våra barn fick sjunga ut att "Gud är ljus, inget mörker finns i Honom.."
Mitt i en mörk och orolig värld så har vi en Gud som är ljus och som är alltigenom god, och Han vill omsluta dig och mig på alla sidor och hålla oss i Sin hand.       /Sofie Hugosson

vem är du...?

 

Ikväll ska vi iväg med tjejdelen av tonårsgruppen. 

Vi ska bowla och gå ut och äta.

Kvällen kommer att landa kring samtal 

om självbild och vilka vi är...

På grund av detta ägnade jag morgonen åt 

att studera vad bibeln säger att vi är. 

Och det är inga dåliga sanningar

som tjejerna får lyssna till ikväll.

 

Vi är....

Hans älskade barn (ef 5:1)

Underbart skapade (ps 139:14)

Ett Guds folk (1 petr. 2:9)

Ljus och salt (matt 5:13-14) 

Ett konungsligt prästerskap (1 petr. 2:9)

 

Och nu lever inte längre jag,

utan Kristus lever i mig. 

Och det liv jag nu lever i min kropp, 

det lever jag i tron på Guds Son,

som har älskat mig och utgivit sig för mig. 

(Gal 2:20)

Glöm inte bort att du är värdefull 

och älskad av Jesus!

Trevlig helg,

kram Åsa