Under fyra och ett halvt år har jag haft
en ständigt återkommande bön.
Det är något som jag har bett ofta.
Något som verkligen har legat på mitt hjärta.
Något som jag har ropat till Gud om.
Bönen har varit:
-låt ungen somna!
Det kanske inte är världens frommaste bön.
Inte alls faktiskt.
Den är egentligen helt egoistisk.
Kommen ur stress, trötthet och frustration.
Under de fyra och ett halt åren
har sömn inte alltid varit en självklarhet.
Tvärtom.
Under de fyra och ett halvt åren
har Bön inte alltid varit en självklarhet.
Tvärtom.
När tröttheten och uppgivenheten
är stor orkar i alla fall inte jag
be sådär fina och långa böner
som jag tror att jag borde.
-Låt ungen somna...
är ibland så mycket som jag förmår.
Jag vet att Gud har överseende med att jag
inte ber så mycket som jag vill och önskar.
Jag vet att Han älskar mej ändå.
Jag vet också att Han längtar efter
att umgås med mej, och dej.
Att Han vill höra våra tankar.
Vad vi gläds över, vad vi är tacksamma för.
Vad vi längtar efter, vad vi tycker är jobbigt.
Vad vi önskar...
Tveka inte att lägga allt i guds hand.
Även om det bara är:
-låt ungen somna!
Gör er inga bekymmer för något
utan låt Gud i allt få veta era önskningar
genom åkallan och bön med tacksägelse.
Fil. 4:6
Allt gott!
Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar