Igår var det ju Mors dag. Det blev frukost på sängen och lite egentillverkade presenter från barnen. Man blir så glad och tacksam över sina fina barn!
En sådan dag som är alla mammors, brukar jag också stanna upp och fundera lite över min roll som just mamma.
Läste något som jag vill dela med mig av.
"Sofia hade varit ute och lekt hela dagen, men nu var hon trött och ville komma in och vila sig lite. Så hon slängde av sig skorna i ett hörn, tog ett glas saft och satte sig på golvet, lutad mot sin mammas knä.
Margareta höll som vanligt på med sina hushållssysslor med sin femårige son i närheten. men det var inte enkelt. Vart hon än gick, höll hon på att snubbla över sonen.
Hon försökte föreslå olika roliga aktiviteter som han kunde syssla med på egen hand - pussla, måla och så vidare, men inget hjälpte.
Sonen bara log och sa:"det gör inget mamma, jag är hellre här med dig."
Han fortsatte att följa henne runt i huset, men när hon för femte gången var på väg att snubbla över honom brast tålamodet.
"Varför följer du efter mig hela tiden?" frågade hon, lite mer ovänligt än hon hade tänkt sig.
"De sa i söndagsskolan att vi ska gå i Jesu fotspår" förklarade sonen. Men jag kan inte se honom. Så jag går i dina fotspår istället."
ur: "Alltid älskad 4"
Oavsett om det är som mamma, granne eller vän så vill jag vara en Kristusdoft och ett Kristusbrev. När människor är med mig vill jag att det ska dofta himmel. När männsikor "läser" mitt livsbrev vill jag att de ska läsa om hur mycket Jesus älskar dem.
Tankar från en enkel trebarnsmor. Kram/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar