Jag är inte den första som drar paralleller
mellan ogräsrensning och det kristna livet.
När jag ligger och rensar bort
oönskade inslag i mina rabatter,
ogräs som inte fanns där sist jag tittade,
är det precis så det kan vara i livet ibland.
Helt plötsligt när man tittar efter
finns det oönskade saker som har slagit rot,
kanske utan att jag har märkt det.
Idag funderar jag på hur det kunde gå så här långt.
Maskrosen på bilden är en av de minsta
som mitt maskrosjärn har tagit upp idag.
Vissa var enorma, när hann de växa till egentligen?
Jag som rensade ogräs förra helgen?!
Kanske är det så med ogräset i våra liv med.
Plötsligt bara finns de där,
och man undrar hur kunde det gå såhär långt?
Hur kunde jag låta problemet växa sig så stort?
Det går aldrig att slippa ogräs,
varken i min trädgård eller i mitt liv,
men jag tror bestämt att jag ska rensa lite oftare!
Kramar Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar