I fredags tog jag en av mina vanliga löparrundor. Springer ofta förbi en viss liten stuga, där det bor två härliga människor. De sitter ofta ute när man springer förbi och man får liksom en extra kick och lite nya krafter när man ser dem (vilket kan behövas allt som oftast..). Min man och hans bror sprang förbi en gång och fick till och med lite vatten, säkert för att de såg trötta och slitna ut..hi,hi.
För att återgå till fredagens löparrunda så sprang jag som vanligt förbi den lilla röda stugan. När jag kom närmare såg jag att det var ballonger lite överallt och det såg ut att vara något på gång. Jag såg också att det satt en liten lapp på staketet. Det var en liten inbjudan till alla i byn att komma in på lite mingel. Vet du vad anledningen var? Jo, tacksamhet över att ha ägt denna lilla enkla stuga och att ha bott i detta lilla enkla samhälle i 10 år! Så osvenskt och så härligt!
Så gissa om löprundan gick undan, blev säkert personligt rekord denna gång. Hem och fixa iordning sig lite och så var vi några stycken som fredagsmyste i den där lilla röda stugan. Kände mig så uppmuntrad och glad. Det är så härligt med människor som utstrålar tacksamhet! Så nästa gång jag ger mig ut på löprunda, så ska jag inte sucka och pusta eller gnälla över att det går lite tungt utan vara tacksam att jag ännu en dag får vara frisk och kunna springa!
Det finns alltíd något att vara tacksam för! Kram /Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar