Mod

Min son kom hem en dag och såg tyngd och bekymrad ut. Jag såg på honom att det utkämpades en strid inom honom, "ska jag säga det eller inte?"
Efter en stunds vankande av och an, kom han ut i köket och satte sig vid köksbordet.
Han hade något att bekänna. Något vi kommit överens om hade brutits och nu var sanningens ögonblick inne. Han berättade sanningen och bad om förlåtelse. En annan person var också inblandad och jag följde med honom när han skulle be om förlåtelse. Vilken kamp och vad jobbigt han hade det.. Men vilken lättnad och vilken frihet när det väl var gjort!
Det här gjorde mig så stolt över min son. Vilket mod!
Ett sånt mod ber jag om i mitt liv, att våga leva i sanningen och i förlåtelsen, både mot Gud och mot dem runtomkring.

kram /Sofie