Hon stod där framför mej
med tårarna rinnande nerför kinderna.
Min fyraåriga dotter.
Hon hade just fått reda på
att hon skulle vara vise man
på söndagsskolans julspel.
Och hon som ville vara ängel.
Vad gör man?
Jag berättade för henne
om de tre vise männen,
hur de letade länge efter jesus,
hur de tillslut hittade honom,
hur de hade med sej fina presenter.
Hur de tillbad och ärade honom.
Jag berättade att det var
en viktig roll i föreställningen...
Men hon bara tittade besviket på mej
och snyftade att hon minsann ville vara ängel.
Änglarna bar fram budskapet om Jesus,
de berättade för herdarna
vad som hade skett,
de sjöng Hosianna i höjden.
Men viktigast i hennes värld
är nog att de är vackra
med sina vingar och sina långa klänningar.
Under veckan har vi repeterat hennes enda replik:
-vi har kommit för att ge honom våra gåvor.
Och jag har funderat på det där.
Vem vill jag vara - änglen eller den vise mannen?
Vill jag bära fram budskapet om Jesus,
eller vill jag ge av det jag har till Jeus?
I funderandet kring de olika rollerna
kom jag fram till att det ena
verkligen inte motsäger det andra,
och det tycker jag är så skönt.
På söndag har vi söndagskolsfest i kyrkan.
Välkommen!
Min dotter ska vara vise man.
En viktig roll...
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar