Såhär på måndagen känner jag en stor, stor tacksamhet! I går på gudstjänsten i kyrkan fick vi vara med om dop. Det är så fantastiskt varje gång en människa beslutar sig för att följa Jesus! Det kändes som en riktig festgudstjänst, och tänk vilket jubel det måste vara i himlen! Vi fick också lyssna till en härlig predikan om nåden - en kraft till förändring.
Vid sådana här tillfällen stannar man också upp och tänker lite extra på sin egen frälsning och sitt eget dop. Tänk att jag får vara ett Guds barn! Jag har gått och sjungt en lovsång ända sen igår så jag avslutar dagens inlägg med att citera den:
"När jag ropar Ditt Namn svarar Du när jag faller så lyfter Du mig
Du har räddat mig ut ur mörker till ett hopp om ett nytt liv med Dig
Av nåd har Du befriat mig, hela jag är din
Jag funnit kärlek större än livet självt, jag funnit hopp som styrker och bär genom allt
Jag var förlorad men lever nu i Dig
Du min Gud och min bergfasta klippa, jag förtröstar på Dig genom allt
Jag ger ära och pris, min beundran till den högste som givits all makt
Din egen son min räddning blev, tack Fader, tack Fader
Jag var blind men nu jag ser, Jag ser Dig, jag ser Dig"
Kram /Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar