I helgen har det ju varit alla helgons dag. När jag var yngre reflekterade jag nog inte så mycket över det där.. men mer och mer så förstår jag hur viktigt det är att stanna upp, fundera över livet och ibland också över döden. Så vad har jag då stannat inför i helgen som gått?
- Alla har vi någon som vi saknar och tänker på.. För mig stannade tankarna hos min mormor. Åh, vad jag kan sakna henne! En gammal, försynt dam som kanske inte syntes eller hördes så mycket, men hon bad och hon bad för mig. Tänk vad många bönekämpar det finns i den äldre generationen. Jag är så tacksam för dem! Minnet av mormor är något fint att få bära med sig, och tänk att vi ska få ses igen!
- Jag och min familj har varit ute och sjungt den här helgen och det blev så verkligt för mig när vi sjöng "Jag har hört om en stad ovan molnen.." Vilket hopp vi har!! Att genom Jesus få nå till en plats utan sjukdom, lidande och tårar. Det har jag blivit påmind om de här dagarna.
- Denna helg kallas ju också hallowen. Har man barn så blir man överöst med reklamblad där onskans och mörkrets makter lyfts fram och de vill också att man ska klä ut sina barn till dessa hemskheter... Därför kändes det så gott i helgen när vi tillsammans med våra barn fick sjunga ut att "Gud är ljus, inget mörker finns i Honom.."
Mitt i en mörk och orolig värld så har vi en Gud som är ljus och som är alltigenom god, och Han vill omsluta dig och mig på alla sidor och hålla oss i Sin hand. /Sofie Hugosson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar