I går hade vi Gudstjänst i kyrkan. En speciell gudstjänst som jag tror rörde om i mångas hjärtan, inte misnt i mitt. Den som hade inledningsordet talade om förlåtelse. Ett så litet och enkelt ord som ändå kan vara så svårt... Men så viktigt det är att leva i förlåtelsen.
Förlåtelsen kan ju ha flera riktningar, dels riktningen uppåt att göra upp med saker inför Gud, men också i riktning mot andra och sist men kanske inte minst att kunna förlåta sig själv.
Att leva med oförlåtelse är hemskt... det liksom binder en och det skapar ett avstånd mellan mig och Gud. Hur kan jag säga så? Jo därför att jag vet det av egen erfarenhet.
I min barndom fanns en person som gjorde mig och min familj mycket illa... jag kände en period att jag hatade personen i fråga. Men så en dag så bara orkade jag inte leva med hatet längre, utan jag riktade mitt hjärta upp till honom som gav sitt liv för allas våra felsteg och synder. Jag bad om kraft att kunna förlåta, bad om att få bli fri, och vet du jag fick bönesvar!! Jag kunde förlåta, jag blev fri. Banden som bundit mig lossades, det där locket försvann och jag blev fri som en fågel!!!
Jesus vill förlåta dig och mig och han vill hjälpa oss att förlåta andra. Han gav sitt liv just för att vi skulle kunna få förlåtelse och frälsning.
Ett litet ord som kan göra något stort. Det förvandlar och befriar!! kram/Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar