fortsättning följer...

Vid byte av hemsida

 kommer även bloggen att flyttas.

Välkommen att besöka oss här istället.

Där kan Du fortsätta att läsa om 

våra tankar kring livet och tron.

Välkomna...

ni hänger väl med?!

Kram!

Medvind

Snart är det UV-läger!! Jag tog mig friheten att kika lite i ett häfte som UV-ledarna 

har fått som hjälp för sina andakter.

Jag citerar:"Vi kristna är kallade att förhärliga Jesus genom våra liv! 

Kallade att bli lika Honom. Tro, tjäna älska, leva sant och rätt som Honom. 

Jesus erbjuder oss helt enkelt att gå ett steg till  i hela vårt kristna liv!

Men i det erbjudandet lämnas vi inte ensamma!

När vår egen förmåga att tro, älska, tjäna och leva sant och rätt, inte räcker till längre, då tar den helige ande vid! Vågar vi det, ja det är då det fantastiska händer! Jesus ger medvind till ett steg till!! 

Tänk vilken fantastisk möjlighet. Vilken resa vi kan göra! Vilket liv vi kan få!

Han ger medvind att våga!"

Du kanske känner dig modfälld eller att du inte räcker till, kanske tänker tankar som:"vem är jag? Vad kan jag göra?" När du lägger ditt liv i Guds händer så vill Han välsigna dig och med sin helige Andes medvind ge dig kraft att gå ett steg till och vara till välsignelse för andra!

Denna vecka ber vi särskilt för alla UVar och ledare som är på läger, att de ska få uppleva Medvind!

Kram /Sofie

att vila är att ta ansvar...

För någon vecka sedan predikade 

vår pastor Jonas över just de här orden.

Det kändes som att mycket

 av det han sa var helt och hållet till mig.

Jag är verkligen dålig på att vila.

Jag har många järn i elden, tar gärna på mig nya uppdrag, 

och tycker oftast att saker blir bäst om jag gör det själv. 

Tycker nog att jag är en ansvarstagande person.

Men det är precis det som de här orden går emot.

När jag stressar, och jobbar och gör massor av saker

 så tar jag inte ansvar. Inte egentligen.

Jag, min familj och andra runt omkring mig 

mår bättre av att jag tar det lugnt, att jag vilar...

I sommar ska jag jobba på detta, 

så gott det nu går när man renoverar hus...!

Vill du lyssna på predikan så hittar du den HÄR!

Kram Åsa

Rabarbermuffins med vit choklad

För ett tag sen skrev jag om att jag var med min son på sjukhus några dagar. Det är ju lite drygt och sjukhusmiljön är inte den roligaste.. så man längtar hem..

Jag har en fantastisk vän som har en förmåga att bry sig om och uppmuntra när man behöver det.

När jag satt där på sjukhuset, fick jag ett sms från henne. Det var en bild på nybakade muffins och så stod det så här:

"Skickar över lite rabarbermuffins med vit choklad. Kanske kan det pigga upp lite.. De ligger nu i frysen och väntar på dig! kram"

Man blir så varm i hjärtat av sådana fina vänner. Så enkelt och så kärleksfullt.

Nu har jag  smakat dem också, och de var fantastiskt goda!

Det finns så många sätt att uppmuntra varandra på. En kram, en kaka, en blomma, ett vänligt ord med mera, med mera.

Låt oss göra det!

"Älska varandra uppriktigt.

 Avsky det onda, håll fast vid det goda.

Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek.

Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning."

Rom. 12:9-10

kram /Sofie

tid att renovera...

Även om vi sa farväl förra söndagen

i en känslofull & minnesvärd Gudstjänst

fortsätter jag att blogga här över sommaren,

tills vi drar vidare...

Idag har jag & min man köpt ett nytt hus.

En liten pärla, rätt oslipad.

I originalskick från 1951, helt enkelt.

Dags att ta fram hammare, kofot, penslar, tapeter & färg

för här måste renoveras!

Funderade lite kring det här 

med renovering angående våra liv.

Var och en av oss som tror på Jesus

 är ju tempel åt den Helige Ande.

Frågan är hur våra tempel egentligen ser ut?

Kanske är det i originalskick,

kanske har det inte gjorts några förbättringar på länge,

eller kanske renoveras det sakta men säkert?

 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, 

så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, 

inte bara som när jag var hos er,

 utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 

Ty Gud är den som verkar i er, 

både vilja och gärning,

 för att hans goda vilja skall ske. 

                                                                                     Fil. 2:12-14 

 

Jag tror inte att Guds tanke är 

 att vi ska vara i originalskick

Däremot talar bibeln om

 att vi ska arbeta på vår frälsning,

arbeta på våra liv, 

arbeta på våra tempel.

Varför?

Jo, för att Hans goda vilja ska ske!

Ett skäl gott nog att försöka iallafall!

Kram Åsa

Guds trofasthet

I helgen var jag och familjen i stalpets sommarkyrka utanför Aneby och medverkade med sång och vittnesbörd. Temat för kvällen var Guds trofasthet.

 Jag tycker det är fantastiskt att få dela det budskapet med människor. Vi lever ju i en orolig tid, då mycket i samhället och i världen förändras.

 Även våra personliga liv består av en hel del förändringar, vi går igenom olika faser och processer, både glädje och sorg. För egen del kan jag och familjen se tillbaka på ett år som har varit tufft och jobbigt och tagit på våra krafter.. 

Som församling står vi också i förändring. I helgen sände vi ut vårt pastorspar till en ny plats. Ett avsked som känns jobbigt så klart, samtidigt som vi ser fram emot det som väntar.

 Mitt i allt detta finns en Gud som är trofast! En Gud som inte förändras, en Gud som älskar oss gränslöst!

 Vi kunde i lördags kväll från djupet av våra hjärtan sjunga om hur tacksamma vi är för detta! Han förändras inte, Han sviker aldrig, Han är en klippa som alltid står fast!

"Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,

  så skall min nåd inte vika från dig och mitt

  fridsförbund inte vackla, säger Herren din förbarmare."  

 Jes.54:10-11

Och du, har du inte varit vid stalpet och de fantastiska

vattenfallen, så ta en utflykt dit i sommar!

kram /Sofie

dags att säga farväl...

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar? 

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar.

På söndag är det så dags.

Dags att säga farväl...

Min man & jag lämnar församlingen efter nio år, 

varav åtta år som pastorspar.

Självklart är det med sorg i hjärtat 

som vi lämnar Er, älskade församling.

Tack för all Er kärlek, tack för allt Ert stöd.

Tack för all Er vänskap, tack för alla Era förböner.

Vi är så tacksamma för våra år i Värne,

och ser nu fram fram emot nya uppdrag.

Men vi kan inte lämna Er utan att fälla tårar...

Med önskan om Guds välsignelse

Kram Åsa

Samla pärlor

För ett tag sen berättade en i vår församling att hon, när det blir sommar och ledigt, brukar "samla pärlor". Pärlor att trä på en tråd, som blir till ett fint halsband, att ha sen, när det blir gråa och lite mörkare dagar. Pärlor att minnas med glädje och tacksamhet. Pärlor som vid blotta tanken ger ny styrka och kraft.

I söndags talade Jonas över ämnet "att vila är att ta ansvar", och vi går ju med raska steg mot sommar och semester. Varför då inte passa på att samla lite pärlor. Vi har säkert lite olika tyck och smak när det gäller vad som är en fin pärla. För någon kanske det är att gå barfota längs stranden och höra havet, för någon annan kanske att greja i trädgården, en kopp kaffe i solen med grannen, en god bok eller en utflykt med familjen.

Gör ditt eget "pärlhalsband" men glöm inte den största och viktigaste pärlan, att ta tid med Jesus, låta Honom få  uppmuntra och inspirera dig och ge dig ny kraft .

kram/ Sofie     

någon att be om råd...

Ibland står man inför svåra val.

Jag & min man har fattat flera svåra beslut 

våren som ligger bakom, 

och fler lär det bli i framtiden.

Tänk vad gott det är att få lägga våra val, 

våra beslut, i Guds händer, 

att få gå till Honom och fråga om råd.

Hur många gånger har vi inte bett bönen 

om att Jesus ska visa oss rätt väg, 

visa oss vilket beslut vi ska ta.

Igår kväll avslutade vi dagen med

 att be om Guds ledning inför ett svårt val.

Jag är så tacksam för att vi har Honom att gå till...

Låt mig om morgonen erfara din nåd,

 ty jag förtröstar på dig. 

Visa mig den väg jag skall gå,

 till dig upplyfter jag min själ. 

                                                              Ps. 143:8

Glöm inte att fråga Gud om råd

Han vill det bästa för Dig

Kram Åsa

I Jesu fotspår

Igår var det ju Mors dag. Det blev frukost på sängen och lite egentillverkade presenter från barnen. Man blir så glad och tacksam över sina fina barn!
 En sådan dag som är alla mammors, brukar jag också stanna upp och fundera lite över min roll som just mamma.

Läste något som jag vill dela med mig av.

"Sofia hade varit ute och lekt hela dagen, men nu var hon trött och ville komma in och vila sig lite. Så hon slängde av sig skorna i ett hörn, tog ett glas saft och satte sig på golvet, lutad mot sin mammas knä.


Margareta höll som vanligt på med sina hushållssysslor med sin femårige son i närheten. men det var inte enkelt. Vart hon än gick, höll hon på att snubbla över sonen.


Hon försökte föreslå olika roliga aktiviteter som han kunde syssla med på egen hand - pussla, måla och så vidare, men inget hjälpte.


Sonen bara log och sa:"det gör inget mamma, jag är hellre här med dig."


Han fortsatte att följa henne runt i huset, men när hon för femte gången var på väg att snubbla över honom brast tålamodet.


"Varför följer du efter mig hela tiden?" frågade hon, lite mer ovänligt än hon hade tänkt sig.
"De sa i söndagsskolan att vi ska gå i Jesu fotspår" förklarade sonen.  Men jag kan inte se honom. Så jag går i dina fotspår istället."


ur: "Alltid älskad 4"


Oavsett om det är som mamma, granne eller vän så vill jag vara en Kristusdoft och ett Kristusbrev. När människor är med mig vill jag att det ska dofta himmel. När männsikor "läser" mitt livsbrev vill jag att de ska läsa om hur mycket Jesus älskar dem.


Tankar från en enkel trebarnsmor.   Kram/Sofie